Knepiga tankar..
Ja det är så knepigt med tankar! Önskar att jag inte hade några, inga sånna i allafall. Önskar att allt i huvudet kunde försvinna och allt i hjärtat och att tiden kunde dras tillbaka eller att man kunde försvinna in i framtiden. Jag hatar tankar! Jag ser mig, mig och min man, lyckliga, de är sommar och vi går tillsammans till badet i närheten med barnen springandes runt våra ben. Vi håller varandra i handen och han säger alla fina saker han alltid sagt till mig, han säger att vi 'är hans allt och att ingenting kan ersätta oss...Men plötsligt kommer man tillbaka till verkligheten, plötsligt ser man sin make hand i hand med en annan kvinna, kanske med hennes barn, kanske med deras barn. Plötsligt så hittar man nått som kan ersätta en familj, eller i allafall förstöra en.
Inte ens i min vildaste fantasi kan jag förstå hur en människa kan vända så fort. Hur man kan försöka göra sin fru gravid, prata om inredning och kalla henne för det finaste i världen som inget kan förstöra och en vecka efter är man ingenting, värd lika mycket som en soppåse. Man är ingenting, inte värd att prata med, inte värd att hålla om eller kyssa, inte ens värd att ses med hans egna ögon. Barnen har tappat sin mening hos honom. Inget betyder nått! Jag kan inte förstå, hur ska jag någonsin kunna göra det.
På nått sätt även fast han säger att han inte vill ha kontakt med oss, inte va med oss så känns det inte i magen som att det är det han verkligen vill. Det känns inte som om han gett upp oss MEN de kan åsså vara så jag känner för att jag så gärna vill att det ska lösa sig.
Han har ju inte visat ett ända tecken på att han skulle känna annorlunda, så han kanske menar det ändå, men han har en förmåga av att säga saker han inte menar för att han är upprörd eller så..men jag vet inte..jag vet inte!
" Kom och ta det jag känner, kom och ta det härifrån. Kom och lätta mitt hjärta från alla mörka moln. Kom och ta alla minnen, mitt hjärta är ett öppet sår, rädda mig innan jag försvinner, bortom allt långt härifrån"
Inte ens i min vildaste fantasi kan jag förstå hur en människa kan vända så fort. Hur man kan försöka göra sin fru gravid, prata om inredning och kalla henne för det finaste i världen som inget kan förstöra och en vecka efter är man ingenting, värd lika mycket som en soppåse. Man är ingenting, inte värd att prata med, inte värd att hålla om eller kyssa, inte ens värd att ses med hans egna ögon. Barnen har tappat sin mening hos honom. Inget betyder nått! Jag kan inte förstå, hur ska jag någonsin kunna göra det.
På nått sätt även fast han säger att han inte vill ha kontakt med oss, inte va med oss så känns det inte i magen som att det är det han verkligen vill. Det känns inte som om han gett upp oss MEN de kan åsså vara så jag känner för att jag så gärna vill att det ska lösa sig.
Han har ju inte visat ett ända tecken på att han skulle känna annorlunda, så han kanske menar det ändå, men han har en förmåga av att säga saker han inte menar för att han är upprörd eller så..men jag vet inte..jag vet inte!
" Kom och ta det jag känner, kom och ta det härifrån. Kom och lätta mitt hjärta från alla mörka moln. Kom och ta alla minnen, mitt hjärta är ett öppet sår, rädda mig innan jag försvinner, bortom allt långt härifrån"
Kommentarer
Trackback
