Mentalt störd eller?
Upp och ner, upp och ner, jag förstår ingenting, vilse är bara förnamnet!
Pratade med honom i går och då lät allt så bra! Han vill försöka igen, vill att det ska bli bra, älskar oss...frågade om han kunde sätta in enslant över påskhelgen för att vi har det snålt och visst kunde han det..
Sen i dag, har han inte satt in nått, svarar inte på sms, svarar inte när jag ringer..ingenting..
Blir så arg & lessen och åker raka vägen ner på ruta ett igen! Vad är det för fel på honom, driver han bara med mig när han säger saker. Man kan knappt ta nått på allvar längre.
Gick ut på en sida här på nätet där han också har en sida och ser ett inlägg skrivet av "tjejen som alltid är inblandad i allt" som jag inte gillar och det börjar ila, koka, bubbla i mig på en gång, och jag blir så frustrerad när jag inte kan nå honom när jag får syn på sånna saker.
Jag har också rätt att säga vad jag har på hjärtat! Det ska inte bara vara på hans villkor när det passa honom, när han har lust eller har en bra dag.
Men neeej när jag vill prata så trakkaserar jag bara honom eller är en plåga i röven.
VARFÖR kan han inte lägga sin kvinnliga vän bakom sig tills vi rett ut våra problem om han vet att jag har svårt för att dom umgås (på grund av att hon ofta varit inblandad i saker)
I min värld så måste det vara för att han känner mer för henne än för mig. Jag skulle respektera om han inte ville att jag hade kontakt med nån manlig bekant till vi kommit på fötter!
JA jag kanske är svartsjuk, de kanske handlar om det MEN det är väl inte så jävla konstigt att det blivit så??
Har han två personligheter? En snäll och en elak? Det pendlar ju så jäkla mycket ju! Jag förstår inte hur man kan göra så mot nån och sen kalla henne sin fru...
Längtar så tills på tisdag....
Pratade med honom i går och då lät allt så bra! Han vill försöka igen, vill att det ska bli bra, älskar oss...frågade om han kunde sätta in enslant över påskhelgen för att vi har det snålt och visst kunde han det..
Sen i dag, har han inte satt in nått, svarar inte på sms, svarar inte när jag ringer..ingenting..
Blir så arg & lessen och åker raka vägen ner på ruta ett igen! Vad är det för fel på honom, driver han bara med mig när han säger saker. Man kan knappt ta nått på allvar längre.
Gick ut på en sida här på nätet där han också har en sida och ser ett inlägg skrivet av "tjejen som alltid är inblandad i allt" som jag inte gillar och det börjar ila, koka, bubbla i mig på en gång, och jag blir så frustrerad när jag inte kan nå honom när jag får syn på sånna saker.
Jag har också rätt att säga vad jag har på hjärtat! Det ska inte bara vara på hans villkor när det passa honom, när han har lust eller har en bra dag.
Men neeej när jag vill prata så trakkaserar jag bara honom eller är en plåga i röven.
VARFÖR kan han inte lägga sin kvinnliga vän bakom sig tills vi rett ut våra problem om han vet att jag har svårt för att dom umgås (på grund av att hon ofta varit inblandad i saker)
I min värld så måste det vara för att han känner mer för henne än för mig. Jag skulle respektera om han inte ville att jag hade kontakt med nån manlig bekant till vi kommit på fötter!
JA jag kanske är svartsjuk, de kanske handlar om det MEN det är väl inte så jävla konstigt att det blivit så??
Har han två personligheter? En snäll och en elak? Det pendlar ju så jäkla mycket ju! Jag förstår inte hur man kan göra så mot nån och sen kalla henne sin fru...
Längtar så tills på tisdag....
Kommentarer
Postat av: Ji
C,
Jag förstår dig, din förvirring, smärta och kaos, och alldeles underbara stunder.
Det är inte som en vanlig relation med någon som har missbruksproblem, det är som en osynlig hinna vi tvingas ta på oss för att överleva. Allt det du beskriver är så himla normalt för anhöriga. Du är inte ensam.
Om du bor i Stockholm kan jag gå med dig på möte om du vill?
Ji
Trackback
