Jule tider!
För ett år sedan hade kaosen dragit igång men jag trodde ju aldrig att de skulle sluta som det gjorde. I min perfekta lilla medberoende värld så trodde jag självklart att X skulle sluta med drogerna för familjens skull, men de hände aldrig. Efter att vi gått skilda vägar så vet jag att han försökte, men tyvärr så kom han inte så långt och vad jag vet så är han på samma bana än.
Jag har fortfarande inte klarat av att läsa igenom alla inlägg här i bloggen, de gör för ont. Där emot så reagerar jag helt annorlunda på kommentarerna jag fick under kaosets gång. Då grät man bara och såg inte saker klart. Nu ser man klarheten i det hela och kan ta till sig de folk skrev på ett helt annat sätt.
I MIN VÄRLD så kan jag fortfarande inte förstå hur man kan välja bort sin familj, byta ut dom över en natt mot droger och missbruk, men de är i min värld. Men jag antar att X och jag stod på olika plan. Han såg nog mig som en räddning när jag kom in i hans liv med mina två barn, han kanske såg det som sin chans till ett bra liv och en ny start. Men i längden så skilde sig våra åsikter åt och jag som tvåbarnsmamma såg livet på ett helt annat sätt än vad han som barnlös fd missbrukare gjorde?? Vad vet jag, man kan bara spekulera.
Jag har gått igenom mycket och tagit mig en enorm bit på vägen. Det tar tid att släcka massa känslor som man hann bygga upp för X och även i dag så kan jag säga att jag hatar att älska den människan. För så är det faktiskt,hat kärlek..Man både älskar och hatar på samma gång. Hata är ett starkt ord men jag känner att jag har förfogan att få känna så.
Jag funderar mycket på varför jag fortfarande tänker och känner för X. Jag vet ju att han inte ägnat en tanke åt oss! Så, varför kan inte bara jag få gå vidare så som han gjort. Svaret kanske ligger i att jag har en ren och friskt kropp med sunda tankar och värderingar. Han lever precis samma liv som innan och lägger alla sina känslor bakom en barriär, tror jag..
Jag och barnen tänker fortfarande, vi känner fortfarande och vi pratar fortfarande om X....och jag som mamma kan bara känna att " Va fan är han värd våra ord och tankar för" Låt oss få glömma. Men sanningen är att det tar tid att glömma nån som man älskade så mycket, nån som samtidigt orsakade så mycket skada, smärta och lidelse...
De gör fortfarande ont gott folk och vi har inte glömt....men vi har kommit en bra bit på väg!!
God Jul och gott nytt år...detta ska bli året då jag och barnen finner ro!! Kram
Å jag känner igen så mycket av det du skriver.
I MIN värld fanns inte missbruket, beroendet, lögnerna, sveket... Jag visste inte, jag kunde inte, jag förstod inte och kommer nog aldrig att göra det.
Jag kan inte heller läsa mina gamla inlägg, viss påminner helt enkelt för mycket om skräcken, smärtan, dimman, fogandet. Han ägde mig då och Han kommer antagligen äga mig länge till.
Men jag blir glad av att läsa att ni tänker och känner, för den enda vägen ut som jag känner till är igenom. Och vissa minnen kanske man aldrig blir fri ifrån men förhoppningsvis kan man hantera dem, och leva ett vanligt liv...
All kärlek
hej. jag är mitt i det du beskriver i din blogg nu. jag hittade den...för jag letade väl efter dig antar jag. eller någon som du. någon som förstår hur man kan göra och offra så mycket för någon som konstant byter bort en mot drogen.
det kändes bra att läsa här och jag önskar du hade fortsatt. å andra sidan är jag glad för din skull, att du kanske inte behöver den mer.
jag längtar tills jag också är ute på andra sidan, förhoppningsvis får jag med mig den jag krigar varje dag för, men det ser inte ljust ut.
tack i a f /nina
Det betyder mycket för mig att du uppskattar min blogg. Jag startade bloggen för att jag behövde få skriva av mig alla känslor, men upptäckte att jag var långt ifrån ensam att gå igenom detta, jag fick stöd och kommentarer från kvinnor med samma erfarenheter. Jag kan stötta dig om du vill, du kan få min privata msn så du kan nå mig lättare, jag hjälper dig gärna. Kom i håg att ta en dag i taget..och kom i håg att alla dagar är INTE bra dagar..Skriv en kråka här om du vill ha min msn..Många kramar
Dina kommentara värmer som vanligt, tack vännen=)
