En lördag i sorg!!

En lördag i sorg!
Varför kan man inte få njuta av de bra stunder man har när de dåliga stunderna sköjler över en som en våg?

I bland tycker jag att jag kommit så långt i mitt sorg arbete, men i bland så river jag själv upp såren så dom aldrig riktigt får läka.

Faktum är att jag ännu lider så hemsk mycket. Jag känner mig så sviken och förd bakom ljuset. 3 år av mitt liv, ett äktenskap, barnens förtroende, allt är förlorat och medans han knarkar vidare med sin nya flamma som säkert knarkar lika mycket hon så får jag ensam kvar plocka upp alla spillror, torka alla tårar och sakna de som var!

Jag gav honom allt av mig, vänner som känner mig vet att jag gav mer än vad jag igentligen orkade. Jag försökte, jag försökte så mycket att min kropp sa i från och blodtrycket sköt i höjden. Men nu, med själen nakenbar, allderes blottad är det bara jag & barnen kvar, med våran sorg..

Vi ville så gärna, vi ville ha en man i vårat liv som gav oss så mycket lycka. Barnen var så glada när vi skulle gifta oss, dom var så glada över att vi försökte ge dom ett syskon. Dom var så glada att de kommit in en man i våra liv som gav dom tid till massa lek och bus...Vi såg honom som den perfekta, den eviga som föralltid skulle finnas vid våran sida, genom eld, genom vatten...


Men han blev en annan man när suget efter giftet tog över, kärleken för oss fanns nog där men kärleken för drogerna var starkare. Vi kämpade länge för honom, men innan vi hann ge upp honom gav han upp oss och nu är det som om vi aldrig funnits alls.

Barnen har fått erbjudande att gå på samtal och det ska dom få göra om dom själv känner att dom vill. Vi pratade lite ytligt om det i kväll och först bröt sonen i hop och där efter dottern..Sonen är mest arg, han är arg för att han känner sig så sviken och utnyttjas. Han är arg för att han lät X älska honom, Han är arg för att han älskade X...Hans tårar skär i mig som sylvassa knivblad. Jag vet inte hur många gånger jag sa förlåt medans jag tröstade honom. Jag sa förlåt för att jag inte skyddade er från den mannen, förlåt att jag inte såg vem han igentligen var, förlåt för att jag någonsin började älska honom..

Sonen torkade tårarna och sa : Du skyddade oss men han smet förbi, sen brast han i tårar igen.
Dottern är nog mera sorgsen, hon saknar honom men jag tror också att det handlar om att hon inte förstår. Hon förstår inte hur ett gift kan vara mera värt än två barn som älskar honom. Hon förstår inte att en människa med empatibrist och droger i blodet inte känner på samma sätt som en "normal" människa...
Men tro mig, mina barn lider...


Jag har misstänkt länge att X haft nån annan eller strulat med nån annan eller ja vad som helst. Men ändå levde jag på hoppet att han kanske skulle vänta tills efter skilsmässan. Men de är inte det som stör mig. Det som stör mig är att han tog mina drömmar om ett bra familjeliv med äkta kärlek och stampade på dom. Det som stör mig är hans empati brist, hans sätt att ljuga om mig för att slippa låta  illa i andras öron. Det stör mig att han inte tycker att jag stöttat honom eller behandlat honom bra. Med handen på hjärtat tror jag inte att nån skulle stått ut så länge som jag gjorde. Det som stör mig är att han aldrig älskade oss på samma villkor. Att vi efter all kärlek & slit inte är värda en tanke, en minut av hans tid. Nej för fasen, han trivs med sitt punar liv med sin nya flamma och utan oss...utan krav, utan ansvar och måsten....

Han frågade om jag berättat för alla om vilka hemska sms jag skickat honom i bland & visst, de har jag gjort, för vänner, för personalen på kvinnojouren, här i bloggen..JAG STÅR FÖR VAD JAG SKICKAT OCH SAGT men för gudarnas skull snälla människa, jag har RÄTT att bli arg, jag har RÄTT att markera,  jag har RÄTT att vara arg och göra dumma svensson saker jag med, NEJ jag är inte stolt över vissa saker jag skrivit men FY men den smärtan i själen, sveket i magen, ilska i huvudet och kärleken i hjärtat...JAG FÅR NOG I BLAND JAG MED..

JAG HAR INGENTING ATT DÖLJA, JAG HAR INGET ATT SKÄMMAS FÖR...Jag är X fru, som blev dumpad för droger..en fru som levt i lögn i 3 år...En fru som gråter ett hav av tårar och vet ni vad, OM jag kunde trolla skulle jag inte vilja känna, OM jag kunde vrida tillbaka klockan skulle jag inte träffat X....Men nu är jag här, i verkligheten och jag känner, ångrar, saknar, hatar, älskar, vill, vill inte....

Det ända jag inte hatar med mitt liv just nu är mina fina barn..Jag är en jävligt olycklig människa just nu, just i dag, till och från...hur som helst...


Men vem fan tycker synd om frugan
Hejja pundaren....


Kommentarer
Postat av: J

Ja det är verkligen så, stå kvar med sorgen över det missbrukat fullkomligt bulldozat sönder, medan den andra partner hittar en annan, bara sådär, plötsligt, behov.

För mig är det inte kärlek, att MÅSTA behöva någon, det kände jag starkt när jag var tillsammans med en missbrukare, eller många missbrukare.

Du är utbytbar närsom, hur lätt som helst.



Jag är glad att du vräker ur dig din sorg, och inte kapslar in den inom dig, för då är risken större att du faller för samma typ av missbrukare igen.

Jag tänker på dig och skickar dig all kraft.



Kram, Ji


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0