Medberoende!
Hej
Mitt namn är C och jag är medberoende. Ett medberoende betyder att man är medberoende i nått form av missbruk. Det kan vara en Fru, Man, Barn, Förälder Eller vän. Man blir så van att leva i en situation att man blir ett med missbruket. Man börjar sätta gränser men förflyttar ständigt gränserna efter den missbrukande. Man börjar stå ut med saker som man annars inte skulle bara för att slippa bråk, kanske i rädsla för att förlora personen.
Väldigt ofta hålls en fasad som döljer känslor av kaos, oro nedstämdhet. Känslan av att leva i ett förvirrat tillstånd är nästan alltid närvarande. Man tycker det pågår mycket som är obegripligt. Man går omkring och är arg - medvetet eller omedvetet. Känslan av att vara offer är ofta förekommande, man upplever det som om det nästan är omöjligt att ta sig ur den situationen man befinner sig i. Situationen är olöslig. Alla dessa starka känslor som man inte tar hand om på ett hälsosamt sätt resulterar många gånger i psykosomatiska reaktioner exempelvis magproblem, sömnsvårigheter, hjärtbesvär.
En annan variant är känslomässig bedövning - "det är så mycket jag borde reagera på, men jag känner ingenting". Känslorna har kanske medvetet varit avstängda i åratal. En människa som är känslomässigt avstängd har ju heller ingen koll på sig själv.
Detta är min kamp, min strid, att långsamt börja ta mig ur detta och bli den människa jag en gång var. Min kamp att kunna lita på människor som vill mig väl, att våga släppa någon nära inpå. Mina symptom på mitt medberoende är tydliga och skrämmande. Sömnlöshet, minskad/ökad aptit, Ångest, Ont i hjärttrakten, Oro, Stress, Deppression, yrsel.
Jag ska ta mig ur detta, jag ska ta över min kropp igen.
Men frågan kommer alltid kvarstå, varför? Och vet personen hur dåligt en medberoende kan må?
Mitt namn är C och jag är medberoende. Ett medberoende betyder att man är medberoende i nått form av missbruk. Det kan vara en Fru, Man, Barn, Förälder Eller vän. Man blir så van att leva i en situation att man blir ett med missbruket. Man börjar sätta gränser men förflyttar ständigt gränserna efter den missbrukande. Man börjar stå ut med saker som man annars inte skulle bara för att slippa bråk, kanske i rädsla för att förlora personen.
Väldigt ofta hålls en fasad som döljer känslor av kaos, oro nedstämdhet. Känslan av att leva i ett förvirrat tillstånd är nästan alltid närvarande. Man tycker det pågår mycket som är obegripligt. Man går omkring och är arg - medvetet eller omedvetet. Känslan av att vara offer är ofta förekommande, man upplever det som om det nästan är omöjligt att ta sig ur den situationen man befinner sig i. Situationen är olöslig. Alla dessa starka känslor som man inte tar hand om på ett hälsosamt sätt resulterar många gånger i psykosomatiska reaktioner exempelvis magproblem, sömnsvårigheter, hjärtbesvär.
En annan variant är känslomässig bedövning - "det är så mycket jag borde reagera på, men jag känner ingenting". Känslorna har kanske medvetet varit avstängda i åratal. En människa som är känslomässigt avstängd har ju heller ingen koll på sig själv.
Detta är min kamp, min strid, att långsamt börja ta mig ur detta och bli den människa jag en gång var. Min kamp att kunna lita på människor som vill mig väl, att våga släppa någon nära inpå. Mina symptom på mitt medberoende är tydliga och skrämmande. Sömnlöshet, minskad/ökad aptit, Ångest, Ont i hjärttrakten, Oro, Stress, Deppression, yrsel.
Jag ska ta mig ur detta, jag ska ta över min kropp igen.
Men frågan kommer alltid kvarstå, varför? Och vet personen hur dåligt en medberoende kan må?
Kommentarer
Postat av: Ji
Hej C,
Hittade hit via Mandy, och ville bara säga att jag känner igen mig själv i din text. Mycket annorlunda och bra text om hur det verkligen känns att vara anhörig till en missbrukare :)
Ska lägga till dig som favorit? Är det okej?
Ji
Postat av: annieellen
Jag är svälv medberoende (min pappa är alkoholist) och jag måste säga att jag känner igen mig i det du skriver. Tack. Att även om man vet att man inte är ensam, så känns det alltid lite lättare när man får det svart på vitt. Kommer absolut fortsätta att läsa din blogg!
Trackback
