Jag, den eländiga människan

Hur mår jag?

Är så jävla jobbigt & tröttsamt att behöva säga samma sak jämt!

Från topp till tå!

Jag mår piss rent ut sagt!
Huvudet snurrar av tankar och frågor, av hat och kärlek! Ögonen är ständigt tårfyllda, munnen ler inte! Har en klump i halsen, känner antingen ingen hunger eller tröstäter, är öm och trött i kroppen. Hjärtat smärtar nått hemskt och det går isande kalla vågor genom kroppen. Jag känner mig liten och ihop sjunken, utan glädje för nått just nu! Allting är bara jobbigt!
Jag känner stor sorg att barnen inte bara mist sin styvfar utan också hans familj som dom gillade så väl. Dom uppvaktade alltid barnen och kom på kaffe! Nu finns vi inte, nu är vi bara några människor som besvärar den stackars missbrukaren i hans tillfrisknande. Jag är bara en människa som ljuger och förstör!
Messade hans mamma, min svärmor och skrev att " av all respekt för dig så vill jag bara att du ska veta att de ända jag vill är att allt ska lösa sig och att du är en stor del i mina barns liv och att jag önskar att hon inte vänder dom ryggen så hastigt. Jag skrev att jag är en bra tjej och jag tror att du vet att jag inte är ute efter att förstöra min makes liv.

Vet inte hur hon kommer att ta det, vi får se..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0