osynligafasaden

Det är nått jag ska skaffa mig, det vita bandet är ett stöd band som visar att man inte accepterar våld i nära relationer (eller våld över huvudtaget)

I dag är det tisdag den 12 maj, det betyder att jag och X hade firat våran andra bröllopsdag om 5 dagar, urs och fy. Allting som hänt känns fortfarande overkligt. Jag ska till kvinnojouren i dag och i dag skulle vi få information av polisen.

I dag känner jag att jag måste få skriva av mig lite! Det känns som om folk tycker att jag är larvig som går till jouren, som om att dom inte tror på att saker som hänt har hänt. Jag känner mig dum och ifrågasätter mig själv och det jag varit med om. Var det verkligen så illa som jag fått för mig? Hittar jag bara på allt? Men svaret är fortfarande nej, det som hänt har hänt och om det inte hänt så hade jag aldrig blivit rekomenderad att gå till jouren. X förnekar allt som hänt, han har aldrig misshandlar mig psykiskt, han har aldrig betett sig illa! Han lever i en låtsasvärld där jag är boven. Fick ett mess om att han skulle anmäla mig för psykiskmisshandel, att jag var ond rakt igenom..

Visst efter år av nedvärdering så kan jag åsså få nog, jag kan ryta till och säga saker som jag normalt inte skulle göra men HERREGUD jag har väl rätt att få utbrott jag med, rätt att spy galla, rätt att vara arg, lessen, besviken. Men att jag skulle vara OND är så fel så fel.
Jag är den mäst varmhjärtade människa, jag bryr mig fruktansvärt om min omgivning och glömmer lätt bort mig själv. Jag uppskattar människor som behandlar mig bra och tror att människor som behandlar mig illa kan förändras. Och att han har mage att kalla mig ond efter allt som jag gjort för honom, allt jag stått ut med så tycker jag att det är så fruktansvärt lågt av honom att säga så.
Jag gifte mig med honom, Jag gick igenom en insemination med honom för att han ville ha barn (och blev hämtad med ambulans när det strulade) Jag låg inlaggd på sjukhus när han pundade, allt han gjort som jag kunnat anmäla honom för men inte gjorde det. Alla gånger jag försvarade honom när folk började märka att han förde mig bakom ljuset. Alla gånger jag trodde honom när jag fick höra att han var otrogen..FATTAR NI, så jäkla mycket & JAG skulle vara ond, jag är boven i dramat? VA?
Inte nog med allt detta så har hans mamma inte fört tillbaka pengar till mig som hamnade av misstag på hennes konto, typ 2000 kr och de forklarade X för mig att det var för att hans mamma VET hur illa JAG behandlat honom så varför skulle hon vilja ge mig mina pengar tillbaka???? Mina sista pengar, jag satt helt bankrutt och hans mamma vägrade...fy fan, jag har 2 barn att sköta!!! Jag satt här utan ett öre, det var min helg med barnen, mina antideppresiva va helt slut, jag hade ingenting...HUR KAN MAN OCH VAD HAR HAN SAGT FÖR ATT HON SKA GÖRA SÅ?
Jag känner mig så arg och jag börjar känna mig arg på den omgivningen som inte ser och förstår vad han utsatt oss för...HUR kan dom vilja vara med en sån människa???

Jag vill isolera mig, jag vill inte vara i närheten av människor..så känns det..VEM FAN SKA MAN LITA PÅ...
Anmäl mig, psyka mig, neka sanningen...jag skiter i det..jag orkar inte med alla mottgångar, jag har nog att tänka på...Hur ska jag kunna sköta mitt liv när omgivningen inte låter mig göra det i fred...

VEM är mina riktiga vänner?