Vet inte vad..
Jag vet inte vad jag ska tänka längre. Jag gör allt för att gå vidare och de har jag på sätt & vis gjort men ändå är jag dyster! Saker man får veta om X sårar fortfarande. Jag ska erkänna att jag kände mig något glad när jag fick veta att de inte funkade med tjejen på hemmet, men lika snabbt rasade allt när jag fick veta att hans nya flamma är tjejen som han hade så mycket att göra med när vi var gifta. Genast dyker det upp så mycket frågor och besvikelse, hade jag rätt? Min magkänsla som sa under äktenskapet att dessa två hade mer i hop än bara vänskap.
Hon som välkommnades in i vårat gemensamma hem, hon fick möta mina barn, se vårat familjeliv och hur lyckliga vi var, HON bjöds in till vårat bröllop, hon var en del av hans liv, en gammal flickvän till hans kompis. Han gjorde sån reklam för vilken vänlig och fin tjej hon var.
Jag försökte se de bra sakerna i henne men när saker började ske en efter en så såg jag inte denna vänliga tjej mer.
Hon som alltid satt och talade om för oss va söta vi var och va lyckliga vi såg ut att vara. Det konstiga är att hon aldrig fanns där när jag behövde prata när X började betee sig illa.
Hennes sätt att se på honom ändrades från en lycklig vän till nått annat, han började smyga till henne på nätterna, han stal pengar från mig och satte in på hennes konto, barnen fick aldrig följa med honom dit och han valde att gå till henne när han visste att jag inte kunde följa med..så mycket varningstecken jag borde ha sätt. Och nu har alla mina magkänslor angående dom besannats, inte ens ett år efter vi gjorde slut..han har inte ens brytt sig om skilsmässan, så igentligen vet han inte ens om vi är skilda...
Gör man så, hur kan hon göra så..hur kan han..hon som påstod sig vara bådas vän..hur kan man göra såhär mot sin vän, eller överhuvudtaget..jag förstår verkligen inte det!
Det krävs så lite för att få mina tårar att rinna och jag vet inte varför, varför är jag ännu så sårbar för hans elakheter?
Någonting han inte verkar kunna släppa är att jag äter antidepresiva, det verkar vara en skam i hans ögon. Han ser mig som en psykopundare och hans flamma med tydligen. Va synd att dom inte vet att typ hälften av sveriges befolkning käkar medicin och att jag dessutom snart har slutat med dom. Herregud hans tjej har praktiserat på en psykiatrisk klinik, borde inte hon veta bättre och HUR kan hon välja att leva med honom när hon vet allt han gjort!
Jag kommer inte längre att dölja denna blogg för mina avlägsna vänner mm, nu kommer sanningen få komma ut i det öppna. Nu kanske jag slipper förklara mig för alla..
Han kan neka, snacka skit, skylla på mig eller vad han vill...allt i bloggen är ren sanning och den som väljer att tro mig gör det, de andra skiter jag i (och deras åsikter)
Jag har sprungit på kvinnojouren och kämpat mig fram dit jag är i dag, tror ni verkligen att jag hade behövt det om jag inte upplevt saker jag gjort??
Tack för i dag//Kram C
