Upp & ner
Hur kan det vara så upp och ner, hur kan livet bli såhär?
Bröt i hop i tusen bitar i går kväll och i dag känner jag mig så trasig!
Pratade med mannen i går, då lät det så bra! Jag frågade vad hans framtidsplaner var angående oss två och då sa han att han vill flytta till en lägenhet och ta tag i sitt liv, börja jobba mm för att bli en så bra männsika och styvpappa som möjligt.
Han sa att de känns konstigt att skaffa egen lägenhet men att han måste ha någonstans att ta vägen, Han sa att han älskade mig och att han absolut inte vill leva ett ungkarlsliv.
Ringde honom i dag för att kolla om han varit och tittat på lägenheten men de hade han inte så vi pratade lite allmänt, men i dag kändes han kallare.
Åh jag vet inte vad jag ska ta mig till, mitt hjärta skriker efter honom trots att jag försöker att glömma, försöker att göra annat, försöker prata ut om det med vänner, men inget hjälper. Jag är lika lessen, lika ensam och lika frustrerad ändå!
Och allting blir så mycket värre när han inte är lika känslig som mig, inte saknar lika mycket, inte känner lika mycket, inte vill lika mycket. Det ända han vill just nu är att vara själv, få sin lägenhet och få mig att förrstå att jag gör så himla mycket fel. Jag sa till honom i går att det känns som att fokusen gått från honom och hans mående till mig och mitt mående. Och nu känns det verkligen som om jag är felet i allt!
I dag vill jag bara gråta, gråta gråta men de är liksom det ända jag gör. Hatar att vara utan barnen, kan inte koppla av och njuta. Jag känner mig ensam och liten.
Detta har jag gjort & sagt mot min make..
Jag har varit svartsjuk
Jag har sagt att han inte får umgås med fel folk
Jag har sagt att han kan gå och dö
Jag har sagt att jag varit med andra för att få nån reaktion (vilket jag givetvis inte har)
Jag har skrivit dumma sms, tex att jag inte vill se honom
Detta har jag hjälpt min make med..
Hjälpte honom in på psyk
Anmälde honom försvunnen för att jag va orolig efter att han vart borta några dagar
Säger att jag älskar och saknar honom med jämna mellanrum
Hjälpte honom in på behandligshem
Köpte saker han behövde när han va inlaggd, kläder mm..
Detta har min make gjort mot mig..
Ljugit, stulit, sovit hos en annan tjej flera gånger
Försvunnit ofta
Skitit i sms och struntat i att svara på mina samtal
Sagt sjuka saker
Baktalat mig
Lovat saker
Vänt mig ryggen
Vet inte ens varför jag skriver dessa saker, de är ju inte så att det hjälper mig på nått sätt. Hatar att känna såhär, att må såhär, hatar att vara jag, hatar allt med mig, hatar allt. Jag KAN inte släppa taget om min man, jag VILL så gärna att allt ska lösa sig. Jag VILL vara lycklig och njuta av vårsolen, jag VILL vara nöjd med mitt liv...FAAAAAAN
Jag känner paniken, kaoset, tröttheten, tårarna, allt i mig är en storm och jag vill att stormen ska lägga sig..JAG ORKAR INTE MERA och jag har ingen aning om VAD jag ska göra för att det ska bli bättre på nått sätt...
VARFÖR VARFÖR VARFÖR, VARFÖR GÖR HAN SÅHÄR, VARFÖR VILL HAN INTE, VARFÖR SAKNAR HAN INTE....
Bröt i hop i tusen bitar i går kväll och i dag känner jag mig så trasig!
Pratade med mannen i går, då lät det så bra! Jag frågade vad hans framtidsplaner var angående oss två och då sa han att han vill flytta till en lägenhet och ta tag i sitt liv, börja jobba mm för att bli en så bra männsika och styvpappa som möjligt.
Han sa att de känns konstigt att skaffa egen lägenhet men att han måste ha någonstans att ta vägen, Han sa att han älskade mig och att han absolut inte vill leva ett ungkarlsliv.
Ringde honom i dag för att kolla om han varit och tittat på lägenheten men de hade han inte så vi pratade lite allmänt, men i dag kändes han kallare.
Åh jag vet inte vad jag ska ta mig till, mitt hjärta skriker efter honom trots att jag försöker att glömma, försöker att göra annat, försöker prata ut om det med vänner, men inget hjälper. Jag är lika lessen, lika ensam och lika frustrerad ändå!
Och allting blir så mycket värre när han inte är lika känslig som mig, inte saknar lika mycket, inte känner lika mycket, inte vill lika mycket. Det ända han vill just nu är att vara själv, få sin lägenhet och få mig att förrstå att jag gör så himla mycket fel. Jag sa till honom i går att det känns som att fokusen gått från honom och hans mående till mig och mitt mående. Och nu känns det verkligen som om jag är felet i allt!
I dag vill jag bara gråta, gråta gråta men de är liksom det ända jag gör. Hatar att vara utan barnen, kan inte koppla av och njuta. Jag känner mig ensam och liten.
Detta har jag gjort & sagt mot min make..
Jag har varit svartsjuk
Jag har sagt att han inte får umgås med fel folk
Jag har sagt att han kan gå och dö
Jag har sagt att jag varit med andra för att få nån reaktion (vilket jag givetvis inte har)
Jag har skrivit dumma sms, tex att jag inte vill se honom
Detta har jag hjälpt min make med..
Hjälpte honom in på psyk
Anmälde honom försvunnen för att jag va orolig efter att han vart borta några dagar
Säger att jag älskar och saknar honom med jämna mellanrum
Hjälpte honom in på behandligshem
Köpte saker han behövde när han va inlaggd, kläder mm..
Detta har min make gjort mot mig..
Ljugit, stulit, sovit hos en annan tjej flera gånger
Försvunnit ofta
Skitit i sms och struntat i att svara på mina samtal
Sagt sjuka saker
Baktalat mig
Lovat saker
Vänt mig ryggen
Vet inte ens varför jag skriver dessa saker, de är ju inte så att det hjälper mig på nått sätt. Hatar att känna såhär, att må såhär, hatar att vara jag, hatar allt med mig, hatar allt. Jag KAN inte släppa taget om min man, jag VILL så gärna att allt ska lösa sig. Jag VILL vara lycklig och njuta av vårsolen, jag VILL vara nöjd med mitt liv...FAAAAAAN
Jag känner paniken, kaoset, tröttheten, tårarna, allt i mig är en storm och jag vill att stormen ska lägga sig..JAG ORKAR INTE MERA och jag har ingen aning om VAD jag ska göra för att det ska bli bättre på nått sätt...
VARFÖR VARFÖR VARFÖR, VARFÖR GÖR HAN SÅHÄR, VARFÖR VILL HAN INTE, VARFÖR SAKNAR HAN INTE....
Kommentarer
Trackback
