Jule tider!
Ja, vad ska man säga såhär i efterhand?? Smärtan finns där än! Man har ändå gått vidare på ett sätt men samtidigt lever man kvar i den där oliderliga smärtan. Man saknar svaren på alla frågor som man vet att man aldrig kommer få svar på, för även fast man får svar så skulle svaren inte vara goda nog för att förlåta allt som hänt.
För ett år sedan hade kaosen dragit igång men jag trodde ju aldrig att de skulle sluta som det gjorde. I min perfekta lilla medberoende värld så trodde jag självklart att X skulle sluta med drogerna för familjens skull, men de hände aldrig. Efter att vi gått skilda vägar så vet jag att han försökte, men tyvärr så kom han inte så långt och vad jag vet så är han på samma bana än.
Jag har fortfarande inte klarat av att läsa igenom alla inlägg här i bloggen, de gör för ont. Där emot så reagerar jag helt annorlunda på kommentarerna jag fick under kaosets gång. Då grät man bara och såg inte saker klart. Nu ser man klarheten i det hela och kan ta till sig de folk skrev på ett helt annat sätt.
I MIN VÄRLD så kan jag fortfarande inte förstå hur man kan välja bort sin familj, byta ut dom över en natt mot droger och missbruk, men de är i min värld. Men jag antar att X och jag stod på olika plan. Han såg nog mig som en räddning när jag kom in i hans liv med mina två barn, han kanske såg det som sin chans till ett bra liv och en ny start. Men i längden så skilde sig våra åsikter åt och jag som tvåbarnsmamma såg livet på ett helt annat sätt än vad han som barnlös fd missbrukare gjorde?? Vad vet jag, man kan bara spekulera.
Jag har gått igenom mycket och tagit mig en enorm bit på vägen. Det tar tid att släcka massa känslor som man hann bygga upp för X och även i dag så kan jag säga att jag hatar att älska den människan. För så är det faktiskt,hat kärlek..Man både älskar och hatar på samma gång. Hata är ett starkt ord men jag känner att jag har förfogan att få känna så.
Jag funderar mycket på varför jag fortfarande tänker och känner för X. Jag vet ju att han inte ägnat en tanke åt oss! Så, varför kan inte bara jag få gå vidare så som han gjort. Svaret kanske ligger i att jag har en ren och friskt kropp med sunda tankar och värderingar. Han lever precis samma liv som innan och lägger alla sina känslor bakom en barriär, tror jag..
Jag och barnen tänker fortfarande, vi känner fortfarande och vi pratar fortfarande om X....och jag som mamma kan bara känna att " Va fan är han värd våra ord och tankar för" Låt oss få glömma. Men sanningen är att det tar tid att glömma nån som man älskade så mycket, nån som samtidigt orsakade så mycket skada, smärta och lidelse...
De gör fortfarande ont gott folk och vi har inte glömt....men vi har kommit en bra bit på väg!!
God Jul och gott nytt år...detta ska bli året då jag och barnen finner ro!! Kram
För ett år sedan hade kaosen dragit igång men jag trodde ju aldrig att de skulle sluta som det gjorde. I min perfekta lilla medberoende värld så trodde jag självklart att X skulle sluta med drogerna för familjens skull, men de hände aldrig. Efter att vi gått skilda vägar så vet jag att han försökte, men tyvärr så kom han inte så långt och vad jag vet så är han på samma bana än.
Jag har fortfarande inte klarat av att läsa igenom alla inlägg här i bloggen, de gör för ont. Där emot så reagerar jag helt annorlunda på kommentarerna jag fick under kaosets gång. Då grät man bara och såg inte saker klart. Nu ser man klarheten i det hela och kan ta till sig de folk skrev på ett helt annat sätt.
I MIN VÄRLD så kan jag fortfarande inte förstå hur man kan välja bort sin familj, byta ut dom över en natt mot droger och missbruk, men de är i min värld. Men jag antar att X och jag stod på olika plan. Han såg nog mig som en räddning när jag kom in i hans liv med mina två barn, han kanske såg det som sin chans till ett bra liv och en ny start. Men i längden så skilde sig våra åsikter åt och jag som tvåbarnsmamma såg livet på ett helt annat sätt än vad han som barnlös fd missbrukare gjorde?? Vad vet jag, man kan bara spekulera.
Jag har gått igenom mycket och tagit mig en enorm bit på vägen. Det tar tid att släcka massa känslor som man hann bygga upp för X och även i dag så kan jag säga att jag hatar att älska den människan. För så är det faktiskt,hat kärlek..Man både älskar och hatar på samma gång. Hata är ett starkt ord men jag känner att jag har förfogan att få känna så.
Jag funderar mycket på varför jag fortfarande tänker och känner för X. Jag vet ju att han inte ägnat en tanke åt oss! Så, varför kan inte bara jag få gå vidare så som han gjort. Svaret kanske ligger i att jag har en ren och friskt kropp med sunda tankar och värderingar. Han lever precis samma liv som innan och lägger alla sina känslor bakom en barriär, tror jag..
Jag och barnen tänker fortfarande, vi känner fortfarande och vi pratar fortfarande om X....och jag som mamma kan bara känna att " Va fan är han värd våra ord och tankar för" Låt oss få glömma. Men sanningen är att det tar tid att glömma nån som man älskade så mycket, nån som samtidigt orsakade så mycket skada, smärta och lidelse...
De gör fortfarande ont gott folk och vi har inte glömt....men vi har kommit en bra bit på väg!!
God Jul och gott nytt år...detta ska bli året då jag och barnen finner ro!! Kram
