Ingenting

Varför, varför blir allting såhär! Han har uppenbarligen gått vidare eftersom han spenderade sin permis dag hemma hos en annan kvinna! Fick mess i dag att han ska anmäla mig för egenmäktigtförfarande för att jag kastade ut honom och bytte lås OCH för trakkaserier?? Jag, anmäla mig??
Tänk om jag hade anmält honom för alla gånger han ställt till det, stulit pengar, stulit mitt kontokort, saker som har försvunnit, hot..tänker han på det?
Jag förstår inte jag släppte in honom i mitt liv, mitt och barnens liv, och han levde och bodde med oss tills det inte passade mer och då började han missbruka igen!

Han har lyckats övertala hela sin familj och bekantskapskrets att jag är ett psyko som bara ringer och ringer...JAG HATAR DET!!! Jag hatar känslan av att andra människor inte gillar mig, jag vet att jag är en bra tjej.
Vad har jag gjort för fel? Jag har kämpat för min man och vårat äktenskap, jag har ringt honom desperat flera gånger på raken när han vägrat svara, jag har blivit arg, sagt saker, messat saker. Men jag är inte orsaken till detta hur mycket människor än vill tro det.
Hur kan dom bara tro utan att prata med mig, utan att känna mig? Vad har han sagt om mig, vad säger han??
Jag står inte ut en dag till, inte en dag längre. VARFÖR ÄR JAG SÅ DESPERAT EFTER HONOM? Varför vänder jag inte bara ryggen, går min väg, hatar, skiter i honom? Han vill ju ändå inte ha mig, inte veta av mig, inte ha kontakt med mig, som han säger. Vi har inget värde alls, inte jag, inte barnen..ingen utom dom han lyckats övertala in i sin värld.

Är det ingen som förstår mig? Min smärta? Min upplevelse? Är det ingen på hans sida som vet, som förstår, som bryr sig??
Hur kan jag ha blivit boven i ett drama som han startade, som han valde. Han verkar nästan fixerad vid att få folk att tycka illa om mig.
Vad jag vet så kan han lika gärna ha ett nytt förhållande bakom ryggen på mig..jag vet ingenting.

Jag vill försvinna till en plats där ingen smärta finns, inga onda ord, inga negativa känslor. JAG VILL HATA HONOM...
Men jag kan inte, jag älskar honom, han den jag gifte mig med, jag vet att han finns där inne och bara den där elaka människan på hemmet försöker stöta bort oss..eller?
Jag kanske trakkserar honom, jag kanske gör det? Jag sms ar ju ofta när jag mår dåligt, ringer i bland..vill bara ha snälla ord från min man, han som en gång älskade mig och barnen över allt....
Jag ber mig själv att snälla släppa taget, jag bönar snälla släpp taget..jag är inte värd nått i hans liv just nu...låt honom gå snälla...men jag kan inte, jag vill inte...
Jag antar att jag är besatt av min missbrukande man..det är väl helt enkelt så att de är det jag får säga till människor som frågar VARFÖR?

Jag är ingenting...

Kommentarer
Postat av: Anonym

oo vad jag hade behövt en vän som dig..

2009-09-08 @ 21:29:40
Postat av: Trollis

Har precis hittat din blogg och ser att vi gick igenonm liknande saker samtidigt (jag "kastade ut" min man förra året). När jag hittade bloggen och upptäckte det bestämde jag mig att börja från början...ska bli spännande och se hur långt du har hunnit resa och om vi fortfarande går igenom samma saker. Många kramar - stay strong sistah ;)

2010-05-24 @ 22:52:05

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0