Räddningen!
Hade en hektiskt dag i går och så utmattande! Hade möte på mitt jobb och sen direkt efter skulle jag till kvinnojouren. Tog med mig en god vän som stöd eftersom jag kommit in i en fas där jag tror att alla vill dömma mig för saker som hänt så jag var livrädd.
Hur som helst blev vi hämtade i väntrummet av en lite äldre kvinna, hon såg lite ilsken ut och de knöt sig i magen på mig men sen när vi kom in på hennes rum och hon började prata lite om hur dom jobbade och sådär så släppte det. Det dröjde inte länge förens tårarna började forsa ner!
Jag fick börja berätta från början när vi träffades och arbeta mig igenom vårat liv tillsammans. Min vän lade till massa saker som jag inte ens reagerat på under min och makens tid, eller snarare att jag hade förträngt det. Hon säger att jag länge blivit manipulerad och psykiskt misshandlad och att jag är väldigt medberoende.
Hon vill att jag ska gå hos dom och få hjälp att komma ur den livskris jag befinner mig i och jag ska få träffa andra kvinnor i samma sits som mig, vi ska gå i en stödgrupp där man får träffa advokater, poliser mm.
Sen ska jag fortsätta träffa min kontakt person! Men jag kan säga att hon ryggade tillbaka och satt och nickade när jag arbetade mig framåt i våran historia. Tydligen är detta så vanligt! Saker som för mig blivit vardagsmat under äktenskapet var igentligen ren och skär psykiskmisshandel. Vill inte gå in så mycket på allt vi pratade om men som hon ser det är jag väldigt utsatt och nedtryckt.
Vi pratade lite om hans anhöriga & Hans vänner och om varför dom kanske ställer sig på hans sida, varför dom tror på honom trots att dom hela tiden sätt vad han utsatt mig för, hon sa att dom är manipulerade av honom och att dom också är medberoende. Hon berättade att även fast hans vänner vet vad han gjort så lever dom fortfarande i en värld då min make är samma människa som innan allt.
Hon berättade också att det är klart att hans vänner är hans vänner men att man fortfarande som vän måste sätta gränser på vad som är okej och inte.
Hur som helst kommer jag få massa hjälp nu, hon trodde på mig och jag hade min vän med som intygade att det var som jag sa, fast värre enligt henne och nu känner jag mig lite tryggare i vetskapen om att jag kanske inte är det där psykot som han vill få mig att framstå som. Vägen till mitt tillfrisknade är lång men nu har jag i allafall börjat min resa dit.
Mvh/C
Hur som helst blev vi hämtade i väntrummet av en lite äldre kvinna, hon såg lite ilsken ut och de knöt sig i magen på mig men sen när vi kom in på hennes rum och hon började prata lite om hur dom jobbade och sådär så släppte det. Det dröjde inte länge förens tårarna började forsa ner!
Jag fick börja berätta från början när vi träffades och arbeta mig igenom vårat liv tillsammans. Min vän lade till massa saker som jag inte ens reagerat på under min och makens tid, eller snarare att jag hade förträngt det. Hon säger att jag länge blivit manipulerad och psykiskt misshandlad och att jag är väldigt medberoende.
Hon vill att jag ska gå hos dom och få hjälp att komma ur den livskris jag befinner mig i och jag ska få träffa andra kvinnor i samma sits som mig, vi ska gå i en stödgrupp där man får träffa advokater, poliser mm.
Sen ska jag fortsätta träffa min kontakt person! Men jag kan säga att hon ryggade tillbaka och satt och nickade när jag arbetade mig framåt i våran historia. Tydligen är detta så vanligt! Saker som för mig blivit vardagsmat under äktenskapet var igentligen ren och skär psykiskmisshandel. Vill inte gå in så mycket på allt vi pratade om men som hon ser det är jag väldigt utsatt och nedtryckt.
Vi pratade lite om hans anhöriga & Hans vänner och om varför dom kanske ställer sig på hans sida, varför dom tror på honom trots att dom hela tiden sätt vad han utsatt mig för, hon sa att dom är manipulerade av honom och att dom också är medberoende. Hon berättade att även fast hans vänner vet vad han gjort så lever dom fortfarande i en värld då min make är samma människa som innan allt.
Hon berättade också att det är klart att hans vänner är hans vänner men att man fortfarande som vän måste sätta gränser på vad som är okej och inte.
Hur som helst kommer jag få massa hjälp nu, hon trodde på mig och jag hade min vän med som intygade att det var som jag sa, fast värre enligt henne och nu känner jag mig lite tryggare i vetskapen om att jag kanske inte är det där psykot som han vill få mig att framstå som. Vägen till mitt tillfrisknade är lång men nu har jag i allafall börjat min resa dit.
Mvh/C
Kommentarer
Trackback
