Vilsna vägar!
Jag blir så förvirrad, vad vill han? Ibland är man inte ett skit och ibland är han hans allt, hur ska man kunna få ut nått vettigt av det..Jag vill bara att allt ska bli bra igen och jag frågade honom om han trodde att det fanns en framtid för oss och de trodde han. Men jag vet inte, jag har lärt mig under denna period att det går upp och ner, ena dagen säger han en sak och andra dagen en annan. Nått jag störde mig på är att hans kontakt på hemmet inte tycker att jag är bra för honom just nu..OCH vad vet han, han vet inget om medberoende, han vet inget om mig mer än vad min man säger. Jag förstår att jag inte är en lämplig fru om min man inte sagt bra saker, men fan kom inte och säg nått om mig.*ryser*
Hur kan en utbildad personal säga nått sånt, ta parti och påstå att jag inte är bra för min man? Vet han nått om hur jag kämpat, allt jag gjort för min man. Han vet ingenting! Och bara för att jag ibland skickat ett arg meddelande till min man, av frustration och ilska så är jag inte god nog? Det där ska dom få höra, han har ingen rätt att dömma mig som människa utan att ens ha pratat med mig öga mot öga.
Jag är så trött på att vara boven i dramat, räcker det inte med min mans beteende, måste hans kontakt person börja med. Jag ska till soc kvinnojour nästa vecka och jag ska berätta detta för dom för detta gjorde mig så arg och sårad! Jag vill ha en förklaring från den människan.
Nej nu vart jag så upprörd, räcker det inte snart. När ska de högre makterna sluta straffa mig??
C
Jag känner igen mig. Att vara tillsammans med en som missbrukar, gör något med oss bredvid också. Känner du att du är medveten om det själv?
När jag var i relation med mitt ex, så var jag sjuk, men jag förstod inte det förrän efter. Det sätter djupa spår att vara anhörig, och all den stress det skapar inom en. Det är ungefär som att leva i en krigszon.
Försök att vara snäll emot dig själv, för det är just den där känslan att 'vara tokig' som det skapar att vara anhörig, vi slutar lita på våra egna känslor.
Var rädd om dig, du är värdefull :)
Ji
C
Jag känner igen mig. Att vara tillsammans med en som missbrukar, gör något med oss bredvid också. Känner du att du är medveten om det själv?
När jag var i relation med mitt ex, så var jag sjuk, men jag förstod inte det förrän efter. Det sätter djupa spår att vara anhörig, och all den stress det skapar inom en. Det är ungefär som att leva i en krigszon.
Försök att vara snäll emot dig själv, för det är just den där känslan att 'vara tokig' som det skapar att vara anhörig, vi slutar lita på våra egna känslor.
Var rädd om dig, du är värdefull :)
Ji
