UPP & ner

Mitt liv är upp och ner, jag är stark, jag är svag, jag tar ett kliv framåt och tjugo bakåt.

Allt går bra på kvinnojouren, dagarna går, jag har vänner o familj omkring mig men något saknas. Kan det va kärleken, kan det vara mannen jag skulle spendera mitt liv med? Mannen som fick hela min kropp att skina av lycka, mannen som igentligen aldrig existerade. Han var inte den mannen jag gifte mig med.
Nu har han varit ute från hemmet i 2 veckor eller om det är 3 veckor och redan redan har han börjat svika människor omkring sig. Han har redan börjat missbruka igen.
Han har inte en tanke på sitt äktenskap, på sin fru, sina styvbarn, sin bästa vän, sin guddotter..Inget annat än drogerna är hans liv just nu och man börjar ju undra om det är så det alltid kommer vara, om han ens lever så länge.

Jag är så nere i dag, så besviken. Hur kan han kasta bort ett halvår på hemmet + sitt äktenskap för att sedan komma tillbaka till verkligheten och påbörja där han avslutade, HUR?
Det känns som jag har kastat bort 3 år av mitt liv på honom..

Jag fick frågan på jouren om jag fortfarande var förälskad i honom..svaret dom fick var att NEJ jag är inte förälskad i den han är nu men jag är förälskad i den han var när vi gifte oss, jag är förälskad i nån som inte längre finns..Men jag då? Finns jag? Ja jag är en livslevande människa, en söt tjej med glimten i ögat och tvåbarnsmamma..men jag är ett tomt skal. Han tömde mig på allt jag hade inom mig och fyllde mig med tvivel, skuld, dålig självkänsla och sorg. Jag försöker mellan varven att vara den jag var, försöker skratta, umgås med människor, prata skojja..men jag är så förvirrad igentligen. På jouren sa dom att dom tror att jag igentligen inte har sörjt klart, jag har sörjt det som hänt och besvikelsen över vad som hänt men jag har inte sörjt den fina mannen som jag faktiskt mist, den som aldrig fanns..

Jag hatar droger, jag hatar skämt om droger, jag hatar alla missbrukare...HATAR...Jag behöver plocka, jag behöver handla, jag behöver vila...så mycket måsten men ingen ork..
och inte nog med detta så kan minsta lilla sak som händer i vardagen svämma över och bli nått hemskt..Tänkte att jag skulle unna mig att känna mig lite fin, köpte lite smink, en fin topp och en flaska brun utan sol spray för att inte behöva känna mig som världens blekaste mamma...i dag ser det ut som om jag fått nån skum hudsjukdom, det är så flammigt och ojämt att jag inte vill gå utanför dörren. Jag ringde en vän o skrattade åt det i morse men nu vill jag bara gråta. Inte ens detta kunde gå bra och bli fint för mig..Känner mig så jävla oduglig till allt....

Kommentarer
Postat av: Ji

Hej C

Känner igen, och det kan ta TID, lång tid för dig att bli den du var. Du investerade ditt hjärta, öppet och sårbart. Och missbruk tittade in, han gjorde säkert inte det för att såra dig. Utan just för att missbruket är tyvärr starkare än mänsklig vilja.



Kram, ifrån Ji


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0