osynligafasaden

Hjärtat glömmer aldrig sånt man varit med om. Saker lagras och gör mindre ont med tiden men försvinner aldrig helt. Jag har sparat allt, bröllopsfoton, kort jag fick av honom. Allt finns kvar. De är mina minnen och tills jag är redo att skapa nya minnen så kommer jag bevara dom.
Jag är inte redo för kärleken än, tänk va tragiskt. Det har gått snart 2 år och jag kan inte älska någon annan och vill inte bli älskad av någon, jag är inte redo.
Jag önskar att jag var det, jag leker med tanken att träffa en bra man, men jag kan inte föreställa mig hur det ska gå till. Jag vågar inte och saknar lusten att dela mig med någon annan och riskera att bli sårad igen. Jag har haft så många dåliga förhållanden. Tänk om jag ger mig till någon annan och så sitter jag här om ett par år igen och mår lika dåligt som jag gjorde innan jag kom på fötter.

En dag så kanske mr right står där och den dagen kommer jag nog förstå att det är möjligt att älska igen. Kanske!

Min dotter var ute i lekplatsen och lekte, hon kom snabbt in igen och berättade att hon inte ville vara ute mera för att X stod på balkongen hos grannarna och rökte och tittade på henne när hon lekte. Samma dag lagade jag sonens cykel och han ville ut och prova så att det funkade bra eftersom han skulle cykla till skolan dagen efter. Han sa att han skulle bli borta 20 minuter men kom in efter 3 minuter. Han sa samma sak, X stod på balkongen hos grannen och tittade på honom så han vill in igen.
Varför känner mina barn ett sånt obehag när han är i närheten. Är det otryggheten som X skapade som dyker upp i deras huvuden. Jag vet inte...

Nu kastar jag in handduken för i dag, många varma kramar till er mina nätvänner..KRAM