osynligafasaden

Att leva på hoppet & inte släppa taget behöver inte alltid vara det bästa. Varför leva på ett hopp om att en människa som inte vill bli ren ska vakna upp och inse hur illa han gjort människor? Varför vänta på nått spm aldrig kommer att ske. De 10 veckorna jag gått på Jouren har hjälpt mig mycket men nu har jag kommit fram till en punkt där jag står med ena foten på den ena sidan och andra foten på den andra.

Den ena sidan av mig vill inte sluta kämpa för sin man, vi gifte oss av en anledning och lovade varandra saker i kyrkan inför alla människor. Kärleken jag känner för den mannen är evig. Jag kan inte tänka mig att någonsin sluta älska honom även om jag skulle gå vidare. I nuläget har vi ingen kontakt, varken jag och han eller jag och hans familj och de gör ont. Jag hatar att känna som att allting betydde mer för mig än för någon annan. Jag är livrädd för att stöta på honom på stan eller se honom nån stans, för jag vet inte varken hur jag eller han skulle reagera. Jag vill inte se honom hand i hand med nån annan tjej innan våran skilsmässa ens gått igenom. Allt gör så ont...

Den andra sidan av mig vill bara gå, glömma, komma så långt i från som möjligt och helst radera all tid vi hade tillsammans. Han har svikit mig, gjort mig fruktansvärt illa. Han har utsatt mig för så mycket psykisk terror så att jag är förvånad att jag inte vart inlåst på psyk. Jag har fått veta att det fanns andra tjejer och de finns säkert miljoner saker att få veta, men frågan är om man vill. Jag har fått ärr i själen föralltid och mina barn med. Han svek inte bara mig utan barnen som han sa sågs som hans egna. Barnen han lovade ALLT..barnen som bara väntade på att han skulle släppas så att dom kunde göra allt han lovat dom. Istället tar han ut skilsmässa och fortsätter hellre att knarka. Han bor i en lägehet som inte ens tillhör honom och hans dagar går ut på attt punda punda punda...Hans adress är fortfarande här, den vägrar han ju tydligen att ändra...
Jag skulle bara vilja slå, sparka, skrika ut all besvikelse, all hat..Jag skulle vilja se honom bada i alla tårar jag och barnen slösat på honom. Jag skulle vilja se honom stå utan pengar precis som vi gjorde när han stal dom...

Hur kan jag ännu vara så förälskad i denna man, HUR? Allt han gjort är inte okej, men är det kanske bara så att jag igentligen inte vill ha honom utan igentligen bara vill ha en förklaring, en ursäkt..Jag vet inte...

Jag har gjort stora framsteg på jouren men ärligt talat från hjärtat så önskar jag att jag hade kommit mycket längre. I bland önskar jag att jag kunde skada mitt huvud så alla minnen av honom försvann...
Jag hatar att han accepteras av vissa människor...men jag inser att de inte är nått jag kan styra...En fråga jag önskar att jag visste svaret på är: HUR KUNDE KÄRLEKEN SVALNA PÅ EN VECKA, VAD HÄNDE?

Herregud, är jag på väg ner i hålet igen? Om jag kommer sörja honom föralltid så vill jag inte vara här...//C